|
Fem sånger till dikter av Bo Bergman Op.20 |
ブー・ベリマンの詩による５つの歌 |
|
1 Stjärnöga
|
1 星の瞳
|
långt i försvunna tider， nu är det kvälldags， och trött min ungdom till vila skrider. Irrbloss，som världen har tänt， slockna så lätt i världen. Stjärnöga，mycket har hänt， sedan vi skildes på färden. Villsam är vägen som går fram genom mörka länder. Stjärnöga，stjärnöga， når jag aldrig mer dina händer? Tag mina händer och led mig in i ditt ljusa rike. Stjärnöga，giv mig din fred och låt mig varda din like. |
はるか遠い昔に 今は夜の時だ 疲れ果ててわが青春は安息へと急ぐ 鬼火は 世界が火を灯すと 簡単に消え去る この世界の中 星の瞳よ たくさんのことが起こったのだ 私たちが小道を別れてからも 曲がりくねった道だ 暗い国を通り抜けて行くのは 星の瞳よ 星の瞳よ 私はお前の手には届かないのか？ 私の手を取って 私を導いてくれ 光のお前の王国へと 星の瞳よ 私に与えてくれ お前の平和を そして私をお前のように変えてくれ |
|
2 Vid fönstret
|
2 窓辺で
|
som rispad med nål i ögats vrå， och dina kära hander ha tagit från min tinning ett grånat strå， där vi sutto vid det öppna fönstret och tänkte på en gammal sak， medan aftonrodnan låg stilla över småstadens täppor och tak. En klocka ringde borta i grönskan， och kvällen var djup och allvarsam， och över kyrkogården kom långsamt en skara flickor gatan fram. De hade vita blommor i håret och psalmbok och näsduk I hand， deras långa klänningar slogo， då blasten tog dem ibland. På bleka kinder stod ännu gråten och läpparna läste en bön， men i ögonen speglades världen， och världen var stor och skön. Och femtonårsdrömmarna lyfte mot skogens rökiga rand. Där det strimmade blankt efter solen låg livets förlovade land. Men vi sutto vid öppna fönstret， din panna var sorgsen och sänkt， och jag kysste ditt finger och sade， att ingenting blir som man tänkt. |
針で目尻を引っ掻いたみたいなな そしてお前の愛するこのわしもこうなってしまったぞ わしのこめかみはすっかり真っ白だ わしらが座った時に 開いた窓のところに そして思い出した時に 昔のことを 夕暮れの喧騒はまだ残っておった 小さな町の家並みや屋根の上に 鐘が鳴り響いておった 遠くの緑の中 そして夜は深く厳かだった そして墓地の上にゆっくりとやって来た 少女の一団が通りに沿って 彼女らは髪に白い花をつけておった そして賛美歌の本とハンカチをその手に 彼女らの長いドレスは貼り付いておった 突風が時々襲った時に 蒼ざめた頬はまだ泣いておった 唇は祈りをつぶやいておった だがその目には世界が映し出されてた 世界は大きくて美しいものじゃった 夢の十五年は運び去られた 森の煙る端へと そこにきらめいたのは太陽のあとの輝き 横たわる生の約束の地 だがわしらは座っている 開いた窓のそばに お前の額は悲げに揺れている そしてわしはお前の指にキスしてこう言った 人生は思い通りには行かぬものじゃと |
|
3 Gammal Nederländare
|
3 老いたオランダ人
|
och bulta längre Katinka. Månen lyser och världen gå， och de frusna stjärnorna blinka. Min knoge är rod，min näsa blå. Seså，lyft nu på dörrens klinka. Glänta på dörrn och låt mig få tak över huvudet，din slinka. Du skall duka ett bord med små förgyllda koppar som vinka， öl och brännvin och ost för två och så en fet och rykande skinka. |
これ以上ハンマーを振るうのは カチンカよ 月が輝てるが 天気は冴えぬ 冷たい星がきらめいてる わしの膝は赤く わしの鼻は青い さあ さあ持ち上げろ 今ドアのかんぬきを ドアを開けて わしに乗り越えさせてくれ 頭の上の屋根を 浮気娘め お前はテーブルを準備するんだ 小さな きらめく食器どもが手招きする ビールやシュナップ チーズを二人分 脂肉やスモークハムなんかもな |
|
4 Månsken
|
4 月の光
|
Med stängda luckor drömma vita hus vid vägarna där ingen färdas. Ur valvet under parkens gamla träd en fågel lockar späd på något hjärta som förhärdas. Det går en dans I vitt på sjö och äng， och vinden vilar i en rosensäng och skuggan på sin bädd i snåren. Men innerst i en dold och daggig vrå står Puck och lurar på en månglimt som har tappat spåren. |
シャッターを閉じて夢を見る白い家たち 誰も歩いていない道 天幕から 公園の古い木々の下の 一羽の鳥が誘いかける 途切れ途切れに 癒された心に向かって 踊りがある 白い衣装の 湖や牧場で 風は安らいでいる バラのベッドの中で そして影も自分のベッドの上だ 雑木林の中 だが森深く 秘められた露に濡れた片隅で パックが立って覗き見している 道に迷った妖精を |
|
5 Adagio
|
5 アダージョ
|
vind och vatten ta varann. Bakom skogens glesa dungar gula rågen gungar av och an. Det är bara du som felar. Hjärtat saktar sina slag. Jag hör svag musik som spelar mig till sömns i dag. Molnen glida lätt som vita svanar över himlens sjö， men de tiga där de fara， svanar sjunga bara när de dö. Ont och tungt har jag fått slita， det är tungt på tiggarstig. Jag vill fara med de vita svanarna till dig. |
風と水とがお互いに愛撫し合う 森のまばらな木立の後で 黄色いライ麦が揺れている あちらこちらで あなただけなのだ ここにいないのは この心臓はゆっくりと鼓動する 私には聴こえる かすかな音楽の調べが 私を眠りへと誘う 今この時に 雲は軽やかに滑り行く まるで白い スワンのように 天の湖の だが彼らは黙っている その行く先で スワンが歌うのはただ 自らが死ぬときだけだ 痛みと重苦しさが私をやつれさせ それは耐えがたい旅路だ 私は行こう 一緒に 白い スワンたちと あなたのもとに |
デビューして間もない詩人ベリマンの多彩な内容の詩を５篇取り上げて歌曲集にしています。全体に静謐な感じのする美しい歌曲集で、特に最後の「アダージョ」は有名で単独でもよく歌われます。第１・２曲は老いの悲しみのようなものがほのかににじみ出ています。まだ詩人は三十代半ばだったのですけれども。第３曲目はユーモラスな歌。オランダ人に対するステレオタイプな描写なのかも知れませんが何とも楽しげです。第４曲目は美しい月あかりの描写ですが、最後に道に迷った妖精パック（シェイクスピアの戯曲「真夏の夜の夢」でおなじみのキャラでしょうか）がぽっと出て参ります。最後のアダージョはとにかく精妙。詩をよく読むとこれは亡くした愛する人を偲ぶ歌のようですね。
( 2018.02.17 藤井宏行 ）