TOPページへ  更新情報へ  作曲者一覧へ


Ithaka   Op.21  
 
イタカ島  
    

詩: レヴェルティン (Oscar Levertin,1862-1906) スウェーデン
      

曲: ステンハンマル (Wilhelm Eugen Stenhammar,1871-1927) スウェーデン   歌詞言語: スウェーデン語


Jag drömt som främling på en främmad strand
Gud vet hur många år.
Nu vill jag hem. Jag redan lagt från land,
i silkesseglet stormen slår.

Framåt mot obefarna vattendrag
förbi Herakles' stoder
mot fjärran ö i blå arkipelag
jag vridit skeppets roder.

Där ligger solskenslyst i havets mitt
mitt Ithaka,den ö,
där fruktträdsvalven evigt lysa vitt
och dyningarna dö

i säven som en mattad aftonsång
från kärleksdomnad lyra,
dit,vore färden än så hård och lång,
vill jag min farkost styra.

Där stå det vita,marmorsvala hus,
i vilket jag vill bo.
Där silverpoppeln har det högtidssus,
som hägnar med sin ro.

Ack,världens vägar,jag är trött på dem!
Jag hör det dunkla kravet
mot längtans Ithaka,mitt hjärtats hem,
min vita ö i havet.

På hemfärd stadd jag lyssnar så förstrött
på livets lust och larm
som på en man,som av en slump mig mött
och håller fast min arm.

I bröder,än jag går som en bland er,
men ren mot slag som smekning
med avskedsstundens gåtfullhet jag ler.
Jag har gjort upp min räkning.

Blott starkare förnimmer jag var dag
den manande musik,
som eko är av kvällens böljeslag
emot min hemös vik.

Jag drömmer lutad över skeppets toft.
I skum delfiner skalkas,
än syns ej ön,men luftens mandeldoft
förtäljer,att jag nalkas.

Så vill jag bära allt,vad än en man
kan bära utav ve,
ty ett jag vet,ej evigt räcka kan
mitt hjärtas odyssé.

Min sorgs,min glädjes skiljemynt--allt glöms
som mull i mull begravet,
när skeppet når sitt Ithaka,sin dröms
vårvita ö i havet.

私は夢見ていた 異邦人として異国の岸で
神はご存じだ それが何年になるのかは
今私は故郷に帰りたい 私はすでに旅を始めた
絹の帆にはもう突風が吹き付けている

進みゆくのだ 標なき水路を
通り過ぎて ヘラクレスの神殿を
あの青き諸島の中の遠い島目がけ
私は船の舵を回したのだ

そこにはあるのだ 太陽に照らされて 海の真ん中に
私のイタカ あの島が
そこでは果樹の天蓋が永遠に白く輝き
そして荒波は静まっている

葦の間を ひそやかな夕べの歌が響く
愛を語るリラから
だが この船旅はとても厳しく 長い
私は磨かねばならぬ 私の技量を

そこには白い大理石の家があり
私はそこに住みたいのだ
そこには銀のポプラが厳かなざわめきで
われらをその静けさで守ってくれているのだ

ああ 世界の旅路よ 私は疲れてしまったのだ!
私には聞こえる かすかな呼び声が
イタカの憧れに向かう わが心の故郷の
私の白い島へ 海の中の

故郷に向かう旅路で私には聞こえる 気をそらすように
生の欲望と喧騒が
まるで一人の男が 私に偶然出会って
私の腕を掴んでいるかのように

兄弟たちのうちで 私は行くのだ お前たちの中のひとりとして
だが 攻撃のもとを まるで愛撫のような
別れの時の秘密と共に私はほほ笑む
私は心を決めたのだ

次第に強く私には聞こえてくる 日に日に
その誘いの音楽が
まるでこだまのように 夜に砕ける波の
わが故郷の入り江の

私は夢を見る 船の舳先に寄りかかり
泡を立ててイルカたちが追って来ている
まだ島は見えない だが空気にはアーモンドの香りが
私に教えてくれる 私は近づいて来たのだと

こうして私は受け入れられるのだ 何であれ人が
耐えねばならないことを
なぜなら私にも分かっているからだ 永遠に続くわけではないことが
わが心の放浪が

わが悲しみの わが喜びのコイン - すべてが失われるのだ
まるで土の中に埋められた塵のように
船がイタカに到着するときに 私の夢の
春の白さの島に 海の上の


( 2018.04.22 藤井宏行 )


TOPページへ  更新情報へ  作曲者一覧へ