|
Sjöfararen vid milan |
かまどの側の旅人 |
|
Vid milan har jag vaktat i vinter och vår och längtat till havet i många långa år， långt bort från min gammalmansmöda. Från havet är den vind，som i tallarne går och leker med stoftet från milan，som står med mull över kolen som glöda. Och seglen de glänsa på havets vida rum och vågorna de kasta sig med dån och med skum mot stränderna av främmande länder. Till havet，till havet det vida jag vill -- vid milan är jag bunden，jag kastar av och till med mull över glimtande bränder. Och skuggorna de tätna och dagen den är all och mörkret faller tyngre och natten kommer kall， det glimtar och glimtar i glöden. Och skogen av sångerna om havet är full， min själ är bedrövad för vindsångens skull， mitt sinne är sorgset till döden. |
かまどの側を私は守ってきた 冬と春に そして海に焦がれていた ずっと長い年月を かけ離れて かけ離れていた 私の老人の仕事からは 海からは松の木を吹き過ぎる風がやって来て そして戯れる かまどの灰と 大地の 赤熱する炭の上の そして帆が輝いている 海の大きな広がりに そして波は渦巻いている 轟音と 泡と共に 異国の岸辺へと向かって 海へ 海へ 遠くへ行きたいのだ - かまどに私は縛られている 私は時折投げる 炭をちらつく炎の上に そして影は濃く 一日は終る 闇が重くなり 夜は寒い ちらつき輝いている 赤熱の中で そして海の歌の森がいっぱいになる 私の魂は苦悩する 風のせいで 私の心は死ぬまで悲しい |
( 2017.10.03 藤井宏行 ）