Fågelfängaren Op.90-4 6 Laulut |
小鳥捕り 6つの歌 |
Jag vandrar fram på skogens ban, Och blickar opp i tall och gran, Och ofta nog jag fåglar ser, Men ingen flyger ner. Och var och en tycks fly den stråt, Där jag har utsatt mitt försåt, Och lika tomhänt,som jag kom, Jag måste vända om. Jag borde se med sorg och ångst På min bedragna fågelfångst, Men huru felt det än må slå, Är jag förnöjd ändå. Jag har en snara kvar till slut, Som aldrig lämnats tom förut, Dit fågeln lika gärna går, Som jag densamma får. Och när jag kommer hem igen, Jag gillrar än i afton den, Och flicka lyder fågelns namn, Och snaran är min famn. |
私は森の小道をさまよっていた そしてモミやマツの木を見上げた そこにはたくさんの鳥が見えたが 一羽も下には降りてこない そしてそれぞれがあの場所から逃げようとしているようだ 私が罠を仕掛けたところから これでは手ぶらで、来たときと同じように 私は帰っていかねばならない 私は悲しみと不安とで見なければならなかった 私のしくじった罠を だがどんなにそれが悪かろうと それでも私は満足だ 私にはもうひとつ最後の罠がある それは今まで一度もカラであったことはない そこに鳥もまた入りたがるからだ 私が捕まえたいのと同じくらいに 私が再び家に帰ったときには 私は夕方 やっぱり罠をかけるのだ そして少女が鳥の名だ そして罠はこの両腕なのさ |
シベリウスの歌曲の中でも、ごくたまにこんな感じのユーモアあふれる作品があります。ルネベルイにこんな詩があるというのもなんとも意外な感じがしますけれども、なかなか微笑ましい内容です。晩年のシベリウスも暖かい眼差しで、このお茶目な狩人を描き出しています。
( 2011.09.10 藤井宏行 )