Bergakungen Fem ballader |
山の王 5つのバラード |
Trollskygg för ljuset,tung i sinnet, gick jag i höga berget in, reglade huset,dräpte minnet, gjorde den unga jungfrun till min. Bergakung blef jag,mörkrets kalla värld blef den enda värld jag förstod. Tiden fördref jag,jag som alla troll,med att pina kristet blod. Hon som jag tagit vart så stilla. Aldrig hör jag mer hennes skratt, sedan jag dragit in med mitt lilla rof i det gråa bergets natt. Skulle dock haft en människa hos sig, hon det unga människobarn! Kölden tog kraften. Rund och rosig kind blef så hvit som flingors flarn. Nu är den fångna från dig gången, nu är du ensam,bergakung. I det förgångna är jag fången. Lång görs mig tiden,sorgen tung. Upp mina flinka tankesmeder, smid en trollring åt mig fort! Vidderna vinka,vägen leder äntligen ut ur bergets port. Solriket stimmar. Skaparringen bär jag på fingret hvar jag går. Se hur det glimmar guld från tingen, se hur det blommar skönt i mitt spår. Men det är bara sinnesvilla, bara trollguld och pappersblom. Hon som fick fara bittert illa var dock min enda rikedom. Hvad vill jag här i ljuset det höga? Ljuset är till för människor blott, sticker och skär i trollens öga. Aldrig få trollen människolott. Vålnader kalla mig tillbaka. Kungssal i berget öppnar sig ren. Trött att befalla,trött att vaka, somnar jag in och blir till sten. |
魔法の影に光を求め 心も重く 私は入った 高い山の中に 家を支配し 記憶を消して、 若い乙女を私のものにした 山の王だった 私は 冷たき闇の 世界はなった 私が理解した唯一の世界と 時が私を駆り立て 私は皆と同じように トロルとなった キリスト教の血を苦しめる 私が連れ去った彼女はとても静かだった もはや聞くことはない 彼女の笑い声を 私が入り込んでから わが愛する者と一緒に 灰色の山の夜は荒れている だがもし 一緒に人間がいたなら 彼女は若い人の子だ! 寒さは力を奪い ふくよかなバラ色の 頬は白くなった 雪片と同じくらいに 今こそお前の囚人の時だ 今お前は一人だ 山の王よ 過去に私は捕らえている 時は長く 悲しみは重い 持ち上げよ その軽い銀細工を 投げてくれ 魔法の指輪を私にすばやく! 揺れ動き 道が導いて ついには出て行った 石の門を 日の出は止まる 作られた指輪に 私が指に付けていた 転がって行く 見よ 何という輝がそれから発せられるのかを 見よ 何と花咲くのかを それが転がって行く先で だがそれはただの狂気だ ただの魔法の金で 紙の花なのだ 彼女はひどく危険なものとなった だが 私の唯一の富は彼女だったのだ 私は何を望むのか この光の中で? 光は人間だけのものだ まとわりつき切り裂くのだ トロールの目を 決してトロールには得られぬ 人間の幸運は 亡霊どもが私を呼び戻す 王の館は山の中できれいに消え去った 命ずることに疲れ 見ることに疲れて 私は眠りに落ちて石になったのだ |
( 2019.04.14 藤井宏行 )