|
Afskedet Den mörka blomman |
別れ 暗い花 |
|
År af skumma färder fick du pröva，jag kan se dig när du gick ombord. Som det stumma offret gick du. Ingen kunde ge dig tröst med blick och ord. I de gröna sommarsunden dolde snart den sista uddens hägn din båt， och min sköna syn för stunden brast som bubblor brista i ett regn af gråt. Blott en strimma rök som dröjde. Blott en våg som välvde trött och knäckt mot strand. Kvällens dimma sakta höjde sig och vassen skälvde för en fläkt ibland. Och jag vände åter samma väg vi brukat taga och jag såg dig än， och jag kände blodets flamma genom hjärtat jaga som en våg igen. Nu är flamman slocknad，bara tidens långa flöde glider jämt förbi. Vara samman，skilijas，fara， det är så vart öde är bestämt att bli. |
暗い旅の年月をあなたは 過ごして来た 私には見える あなたが乗り込んで行くのが まるで沈黙した生贄のように あなたは行ってしまった 誰もあなたを慰められなかった 眼差しでも言葉でも 緑の夏の海峡で 最後の岬がもうすぐあなたの船を見えなくする そして私の美しい光景は一瞬にして 泡のように破裂したのだ 涙の雨の中で ただ一筋の煙がそこには残り ただ一つの波がゆったりと疲れたように岸に打ち寄せる 夕暮れの霧がゆっくりと立ち昇り 葦は時折 風に揺れた そして私は引き返した 同じ道を 私たちが一緒に巡り あなたに出会った道を すると私は感じた 血の炎が 再び心臓に戻って来るのを 寄せ返す波のように 今 炎は消えて ただ 時の長い流れが単調に滑って行く 結ばれて 別れて 去って行く それが私たちの運命なのだ そうなるように定められた |
( 2018.03.16 藤井宏行 ）